Jag gjorde så att jag lade in en navigering från ort A till ort B och vid varje nytt försök med olika orter så valde GPS:en en av de bästa rutterna för MC, även om det vare sig blev den ”snabbaste” eller den ”kortaste”. I princip riskerade jag aldrig att hamna på någon större väg som t.ex riks- eller europaväg, för fanns det alternativ som inte förlängde sträckan allt för mycket så valdes den istället. ”Omvägen” kunde dock bli så mycket som 40-50% längre men jag har ju alltid möjligheten att tacka nej och ta snabbaste och rakaste vägen, men varför skulle jag göra det? Jag fick också varje gång en beräknad tid för sträckan så jag lätt kunde se hur mycket längre tid den skulle ta än den normala navigationen.

För mig framstår TomTom mer och mer som det bästa alternativet när jag direkt på plats vill hitta nya härliga hojvägar på MC-turen. Garmin är fortsatt bäst om jag kör helt färdigplanerade rutter för då blir det exakt som jag valt, men på de flesta turer jag kör så är det ju själva grejen att det dyker upp nya och oprövade alternativ som jag kanske inte testat tidigare. Att Garmin också helst väljer de bästa miljö- och trafiksäkerhetsmässiga alternativen gör tyvärr inte det hela bättre då det oftast är större vägar på riks- och europanivå (gäller vid direkt planering på plats och inte om en färdig plan redan gjorts på hemmaplan, då får jag alltid det alternativ jag valt).

Får du chansen prova ”Slingrande vägar” med TomTom GPS så kan jag lova dig att du kommer att få många härliga vägar att lägga på minnet

Hur ställer jag då in Slingrande vägar?

Jag hittar funktionen under ”Meny” (klickar på kartan när jag startat GPS:en), jag tar sedan valet ”Alternativ”, bläddrar sedan med pilknappen till menyalternativet ”Planeringsinställningar” och väljer den funktionen, klickar sedan i alternativet ”Planera alltid slingrande vägar”. Jag fortsätter sedan genom alternativen och svara på de frågor som kommer och som det passar mig bäst för den här turen. Frågorna handlar t.ex om ”Undvikande av grusvägar”, ”Varna för vägtullar och färjor”. I slutet av frågebatteriet så får jag möjlighet att ställa in känslighetsgraden. Med känslighetsgraden kan jag styra hur små vägar som ska väljas. TomTom markerar även i texten att ju mindre vägar som väljs så ökar också tiden för att ta sig mellan två orter, men det är ju hela grejen med en skön MC tur. Det är inte målet utan vägen som är resan värd!

Beställ hos Ajestic!

Direkt till sidan med RAM-Mountfästen för MC!

Läs mer om RAM-Mounts fästen i denna artikel!

När ska jag då använda HLR? Självklart ska inte HLR användas på alla som faller ihop eller skadar sig i en olycka utan det är på de personer som slutat att andas. Om hjärtat stannar så slutar jag andas och om jag inte andas och hjärtat pumpar runt blod så upphör syresättningen av min kropp och jag hamnar bortom all räddning.

Hur vet jag då att någon som fallit ihop eller skadat sig inte längre andas? Ja det är inte helt enkelt eftersom jag själv blir uppjagad i en sådan situationen och hör min egen anding och bultande hjärta mer än den skadades. Att försöka känna puls i en sådan situation kan var mycket svårt men lättast är i så fall på halsens vänstra sida. Ett annat sätt är att lägga kinden mot munnen på den skadade och föröka känna andningen. Ytterligare en metod är att ta en glasbit från olyckan eller ett par glasögon och sätta glaset intill munnen och se om det bildas imma.

Om jag nu konstaterat att patienten inte andas då gäller det att snabbt komma igång med HLR. Jag undersöker först om det finns något löst i munhålan och svalget eller annat som blockerar andningsvägarna. Jag gör sedan två långsamma inblåsningar genom munnen på patienten, direkt därefter uppsöker jag platsen på bröstbenet mellan bröstvårtorna (ca 2 centimeter från den nedre änden av bröstbenet) och gör där 30 stycken kompressioner (takt ca 100 i minuten). Tänk på att kompressionen ska vara så hård att hjärtat kläms mellan bröstben och ryggrad och på så sätt trycks ihop och det skapas en pumpeffekt. Se till att placera dig så att du kan ha raka armar och använda hela din kroppstyngd när du trycker ner. Efter de 30 kompressionerna är det dags igen för ytterligare två inblåsningar via munnen och sedan ytterligare 30 stycken kompressioner.

Det är viktigt att andningsvägarna hålls fria under hela behandlingen så att luft kan komma in i lungorna, för när jag gör kompressionerna så trycks även lungorna ihop och det sker ett syreutbyte. Märk också att kompressionen ska göras så hårt att det kan gå sönder ett eller flera revben, men det är mindre viktigt det är mycket viktigare att hålla patienten vid liv. Det finns läkare som säger att om inget revben gått av så var det ingen riktig kompression. Jag måste hålla på med 2 inblås och 30 kompressioner ända tills räddningspersonal kommer till platsen och kan sätta in kraftigare hjälpmedel som t.ex. defibrillator (eller hjärtstartare).

Viktigt att tänka på! Även om det finns en defibrillator tillhands redan från början, t.ex. i ett köpcentrum, så ska jag börja att köra HLR tills den kommit på plats och plockats fram. För att den ska fungera så måste hjärtat hållas igång med kompressioner annars är risken stor att defilbrillatorn inte känner av de hjärtstimulanser som krävs.

Tänk också på att det är kompressionerna som är allra viktigast, så om det blir problem med något så är det kompressionerna som måste hållas igång.

Ja det var ganska mycket som förklarades här ovan men det kan också vara bra att förstå varför och vilket fokus jag ska ha i en räddningssituation. Här nedan gör jag nu en kortare sammanfattning av HLR och det är den som du ska ”bränna” in i ditt minne! Om du har möjlighet ta också chansen att öva för det är alltid bäst att öva med jämna mellanrum då hålls minnet lättare fräscht och intakt.

Patienten andas inte!

Kontrollera att luftvägarna är fria

Gör 2 inblåsningar (mun mot munmetoden)

Gör 30 kompressioner (takt ca 100 stycken per minut)

Gör 2 inblåsningar

Gör 30 kompressioner …

Fortsätt så om och om igen tills hjälp anländer!

Om ni är fler på platsen byt av varandra så att det blir lättare att orka med!

Är du intresserad av att läsa mer om HLR så kan jag rekommendera denna broschyr från Hjärt- och lungfonden: Broschyr om HLR! (PDF)

Ta gärna också hjälp av någon medicinskt kunnig person, organisation eller företag som kan anordna HLR-kurser för MC-klubben eller någon annan förening som du är med i. Det är bra att köra en sådan kurs vart tredje till fjärde år för minnets skull.

Hur var minnet av din senaste MC-tur? Oavsett om solen skiner eller om det regnar så kan MC- turen lätt gå över i obehag om kroppen börjar bli fuktig och kylan börjar tränga sig på. Det allra viktigaste för att känna välbehag på turen är att kroppen får vara torr och det oavsett om det är värme eller regn som gör mig fuktig och blöt. En fuktig kropp och blöta kläder låter energin mer eller mindre rinna ut ur kroppen och jag blir snabbt nerkyld och börjar känna mig kall och ruggig. Slutsatsen är att jag ska hålla mig så torr det bara går för då har jag bäst förutsättningar att vara så där lagomt varm och go, oavsett väder, som jag vill vara på en härlig MC tur.

Hur håller jag mig torr?

Ja en av de viktigaste förutsättningarna är att få bort den fukt som skapas av mig själv så att den inte blöter kläderna som jag har närmast kroppen. Min egen kropp avdunstar stora mängder vätska på en dag och fastnar all den fukten i kläderna ja då blir jag rejält fuktig om inte blöt. Men vad är då lösningen? Jo det är balans! Det gäller att uppnå en så bra balans som möjligt mellan kroppens avdunstning och klädernas egenskap att ventilera bort all fukt.

Det pratas idag mycket om olika membran och deras förmåga att andas (ventilera). Visst det finns idag allt från riktigt bra membran med hög kvalitet och membran som är lite sämre, men det är oftast inte det som är det största problemet utan det är vad jag har för kläder under. Om jag har kläder under som inte ventilerar spelar det ju ingen roll om membranet fungerar. Idrottare kan idag, med den klädteknik som finns, justera och styra exakt vilken mängd fukt som passerar genom varje lager och på så sätt reglera kroppstemperaturen till den mest optimala. Varje skidåkare i landslaget har idag sin egen utprovade klädkollektion helt personligt anpassad. Det kanske är överkurs för mig på min MC-tur, men visst kan även jag ta del av samma teknik och på så sätt hitta min egen favoritkollektion. Det viktigaste är att ventilera rätt och på så sätt använda min energi till rätt saker.

Vad har vi då att välja på?

Vi börjar med att konstatera att bomullskläder lämnar vi hemma för användning i hemmets skyddade vrå eller på det klimatanpassade kontoret. Bomull förlorar nästan helt sin förmåga att ventilera om den blir fuktig och det på grund av att bomullsfibrer binder fukt. Det gäller istället att söka material som inte är fuktabsorberande och som är vävt på ett sådant sätt att jag får en bra ventilering av fukt från kroppen. Här presenterar jag några sådan material och i mitt test även upplevelse av dem vid aktiv MC-touring.

Polyester

Av Polyester kan vi göra både tunna och tjockare material och bra exempel är tunna underställ, t-shirts men också kläder i Fleece som finns i många olika vävningar. Polyesterkläder känns sköna och behagliga att bära och framför allt Fleece har blivit riktigt populärt, främst då som värmande plagg.

Polypropylen

Eller mer rätt Polypropen är en termoplast som inte binder fukt och därför precis som Polyester fungerar bra för att göra funktionskläder som ventilerar bort fukt från kroppen.

Ull

Ett riktigt gammalt traditionellt material som har kommit i ropet igen. Det som annars är nytt är att det idag går att väva materialet på ett sådant sätt att jag slipper känna stickiga ulltrådar. Framför allt är det rejält märkbart med Merinoull som inte har samma karaktär som vanlig ull och därför känns mindre stickig. Ullstickade material har ofta också den egenskapen att de värmer även om de är blöta.

Bambu

Bambu är ett ganska nytt material i våra kläder men det är också det material som jag blivit mest fascinerad av. Materialet är mycket mjukt och extremt elastiskt. Vem kunde tro det om en Bambupinne! Materialet har också en annan intressant egenskap för det är anti-bakteriellt och riskerar då inte att mögla på samma sätt som andra textilier när det blir fuktigt.

Outlast

Ja då handlar det inte så mycket om naturmaterial utan högteknologi, särskilt rymdteknologi. Med Outlast blir kallt varmt och varmt kallt vilket ju är aldeles förträffligt. Med hjälp av mikroskopiska parafinkappslar i materialet förflyttas värme från från varma delar som då kyls och värme till kalla delar som då värms, kan det bli bättre!

Vård av funktionskläder

Hur vårdar jag då kläder i så kallade funktionsmaterial? Ja efter som materialet i sig oftast är fuktavvisande så tar inte heller kläderna upp så mycket smuts. Lorten följer med fukten rakt igenom kläderna eller hamnar på ytan. Ofta kan det räcka med bara en avsköljning och torkning så är kläderna OK att använda igen. Ja ullkläder ska helst bara hängas upp och lufttorka över natten och sedan är det bara att köra igen. Eftersom skiten inte fastnar lika bra luktar det oftast inte lika mycket om kläder i dessa material. Jag har under många år tvättat mina funktionskläder med något som kallas SPORTTVÄTT i tvättmaskinen, en sådan tvätt tar 35 minuter och använder 30 eller 40 graders vatten och har fungerat mycket bra. Men viktigast av allt följ instruktionerna från tillverkaren så blir det helt rätt!

Vad har jag då testat?

Jag valde en blandad kompott med fokus på underställ (lager 1) och jag vände mig till tillverkar som jag ofta möter i MC eller sportsammanhang men jag valde också ett par billigare alternativ som jämförelse. Här nedan beskriver vi de olika tillverkarna, materialen och modellerna av klädkollektionen.

Rukka

Outlast THERMO (Outlast)
Technica ACTIVE (100% Polypropylen)

Woolpower

Lite (Merinoull 80%, Polyamide 20%)

BambooGreen

Walking Outdoors (Bambu 93%, Elastan 7%)

Haglöfs

Merino Actives (Merinoull 100%)

Halvarsson

Outlast/Merino Wool (Outlast 51%, Merinoull 49%)
CoolMax (Polyester 80%, Nylon 20%)

Biltema

Long Underwear (100% Polyester)

Jula

Underställ Bluewear (100% Polyester)

Alla underställ som testats bestod av långa underbyxor samt överdel med lång ärm. Jag berättade även för leverantörerna att jag är 185 lång och väger ca 80kg vilket ledde till att vissa skickade storlek XL och andra storlek L. Storlekarna varierar ganska kraftigt och det går inte att utgå från samma måttstock för alla. Materialen i underställen är ofta ganska töjbart så det finns en hyfsad stor justermån och formbarhet. Det gäller också att få kläderna att sitta lite tajt och helst inte hänga på kroppen och det för att få bästa möjliga funktion.

Här kommer nu själva testet och en tabell där jag ställt upp ett antal parametrar som jag tyckt varit viktiga och där jag sedan gjort en bedömning för respektive ställ. Som sagt ingen fullständig vetenskaplig undersökning men väl den känsla som jag fått under sommarens och höstens alla MC-turer, det blev ca 800 mil totalt med dessa olika ställ.

Resultat
Ja det är inte lätt att utse en direkt vinnare för det beror ju på vilka förutsättningar som ska uppfyllas? Är det kallt? Är det varmt? Ska det vara mjukt? Är det under 15 grader och jag inte räds en viss stickighet ja då vinner ställ med 100% Merinoull. Över 20 grader ja då finns det flera allternativ och då blir det även tydligt att vävningen kan spela stor roll, ju varmare det blir desstå glesare väv önskas för bästa ventilation och komfort. Mellan 15-20 grader ja då funkar det med plagg från båda grupperna så där har vi ett tydligt överlappsintervall. Det är kanske också det temperaturintervall som är det allra bästa för oss motorcyklister? Åtminstone jag trivs bäst i spannet 16-20 grader. I detta temperaturintervall är det oftast lättast att hålla god balans på värme och kyla, med full MC mundering och på tur någonstans i stora vida världen. Mitt favoritplagg blev WalkingOutdoor tillverkat av Bambu, det gav mig den bästa känslan när temperaturen låg mellan 15-25 grader.

Här hittar du tabellen med testvärden!

Var hittar jag dessa underställ?

Här nedan finner du länkar till de leverantörer som deltog i detta test!

Haglöfs finns att hitta hos de flesta välsorterade sport- och friluftsbutiker. Det går också att läsa mer om deras ställ på Hemsidan!

Rukka hittar jag hos de flesta MC handlare som för kläder för hos hojåkare och det går även där att läsa mer på Hemsidan!

Bambustället hittade jag hos Bambooisgreen.se i Bodafors, Hemsida! Tänk på att det gäller Bambu Basic med 93% Bambu och 7% Elestan. Andra som också för Bambu är t.ex. Idefixteko i Surahammar, Hemsida!

Halvarsson ställ hittar jag också hos de flesta välsorterade MC handlare och det går även att läsa mer på Hemsidan!

Wollpower, med placering i Östersund, är experter på ullkläder. Även Woolpower finns att hitta hos välsorterade sport- och friluftsbutiker. Det går också att läsa mer på Hemsidan!

Biltema och Jula behöver kanske ingen närmare presentation men hos dem hittar du även andra former av underställ som är både bra och prisvärda, inte samma kvalitet som de dyrare ställen men användbara och prisvärda.

Jag använder speciellt listan för att markera vad det är jag ska ta med på just den ”här turen” och sedan checka av att jag också har fått med det i packningen. Det är också därför som listan har två kolumner en för markering av ”Val”, vad ska jag ha med, och en för markering ”Check” att just den posten kommit med. I listan ges också lite rekommendationer på sådant som kan vara bra att ha men som inte är absolut nödvändigt, där får  storlek på MC och tillgång till packutrymme avgöra.

Det är också denna lista, om än version 2008, som finns presenterad i SMC Boken.

Här hämtar du ditt ex av Checklista för utrustning på MC-resan!

Det som omnämns kan köpas hos de flesta MC-handlare men även hos sport- och friluftsbutiker som ofta har smarta och bra produkter som även passar bra för oss MC-tourers. Här nedan följer en liten summering av var vissa saker går att få tag på och lite mer utvecklade tips:

Underställ och strumpor i olika material
Finns hos de flesta välsorterade MC-handlare men också hos sport- och friluftsbutiker. Går också bra att beställa direkt hos återförsäljare och generalagenter på nätet. Sök på materialet och ”underställ” så får du oftast bra träff.

Varför ingen bomull på turen?
Bomull är ett mjukt och skönt material så länge det är torrt men ganska värdelöst om det blir blött eller fuktigt. Tyvärr är det mycket svårt att hålla sådana material torra på turen och det oavsett om det är blött eller torrt väder, det ligger mer i sakens natur att jag vistas ute och det ger viss fukt. Ersättare till bomull blir då polyester som också finns i form av fleece, siden, Bambu, merinoull, outlast och diverse andra material som inte tar upp fukt på samma sätt som bomull. Tänk extra på att ett fuktigt bomullsplagg mellan din kropp och membranet i ditt MC-ställ gör så att det vare sig andas eller håller vätan ute om det skulle vara så. Alla membran, och så även Gore-Tex, kräver genomsläppliga material mellan sig och din kropp, det är mycket fukt som ska ut den vägen. Vi gör av med många liter på en dag.

Väst
Västen är ett bra kompletteringsplagg då den inte har ärmar. Oftast är det inget problem att hålla armarna varma i MC-stället och ofta blir det ganska trångt och bylsigt att stoppa in något mer där, alltså i ärmarna, då är västen helt perfekt och kan dessutom ofta vara i lite tjockare material. Värmer gott runt kroppen där jag behöver lite extra isoleringsstöd.

Persedelpåsar
Om jag packar t.ex underkläder i en blå påse, strumpor i en gul, t-shirts i en röd och så vidare då blir det enklare att hålla reda på kläderna i den stora väskan. I den svarta påsen kan jag lägga det som ska tvättas. Persedelpåsar kan köpas på vissa MC-butiker men hittas kanske lättast i sport- och friluftsbutiker med fokus på friluftsliv och camping.

Kompressionspåsar/säckar
Den som har vandrat med ryggsäck har kanske sett dessa? Det är tunna innerpåsar i vilka man kan lägga kläder, även kläder som du lagt i persedelpåsar, och sedan komprimera dessa genom att trycka ut luften. På så sätt kan jag minska volymen av min packning med två tredjedelar! De bästa kompressionspåsarna som jag hittat skriver jag om i denna artikel ”Test av kompressionspåsar” Efter som kompressionspåsarna är luft täta så håller de även tätt mot väta, vilket gör att de passar perfekt i väskor som eventuellt inte håller tätt. Ytterligare en fördel är att dessa påsar har så tunt material i sig själv att de nästan inte tar någon plats alls. Tyvärr är många innerväskor klumpiga och tjocka och tar upp en massa plats opackade, den platsen kan ju behövas till annat.

Fleece BUFF
Detta är ett av mina bästa förstärkningsplagg! Det är en buff som istället för polyester är helt och hållet i fleece, dubbel fleece. Genom att den är dubbel ger den ett mycket bra skydd både mot kyla och väta. När jag märker att det börjar bli lite kyligt vid slutet av dagen då tar jag av hjälmen och sätter fleecebuffen över MC-ställskragen, sedan sätter jag på hjälmen igen. Buffen ger då en tätning ända upp mot hjälmen som inte blir helt lufttät men tillräckligt för att jag ska få behålla värmen. En sådan buff funkar lika bra som om jag tog på mig ytterligare en fleecejacka under MC-stället. När det regnar skyddar den även från att vatten droppar ner via hjälmen och innanför kragen på MC-stället. En sådan Buff går att köpa på vissa fjällanläggningar vintertid eller så kan du beställa en direkt från oss på mctouring.se! För tillfället är den beställningsvara. Priset för en sådan är 150:-/st inklusive frakt. Kommer snart i Webshoppen! Beställa!

Regnställ trots Gore-Tex
Saken med Gore-Tex och andra membran som skyddar mot väta är att det fungerar helt perfekt så länge det finns ett ångtryck på insidan. Det är kroppsvärmen som fixar detta ångtryck och för kortare turer i regn eller i klimat med hög yttertemperatur så fungerar det fint. Men blir det kyligare, vilket det oftast blir i regn, så kan kylan till slut göra att ångtrycket blir så dåligt att det inte längre kan hejda vatten från utsidan. Detta kan också uppstå på ställen där jag trycker ihop materialet mot kroppen t.ex där jag sitter. Värmehandtag på MCn kan också orsaka att Gore-Tex handskar får ångtrycket på utsidan och då blir jag blöt om händerna därför att membranet fungerar lika åt båda håll. Av dessa orsaker kan det vara bra att ha med ett lätt och tunt regnställ samt regnhandskar om det blir långvarig körning i regn och tempen är av det kyligare slaget.

Reselakan
Om jag på min resa räknar med att bo i stuga, rum eller vandrarhem är det helt perfekt att ha med sig ett reselakan. Jag brukar använda ett i siden som inte blir större än min knytnäve packad. Tänk på att välja en modell som är bred så har du gott om utrymme för fötterna och att röra dig på natten. Ett sådan brett funkar också i sovsäcken om jag vill använda det så även om det också finns anpassade i mumiemodell. Lakanet har också ett inbyggt örngott. Läs mer och beställ ett sådan på den här länken ”Reselakan i Siden från Touringbutiken!”

Mediciner
Det jag alltid brukar ha med är värktabletter och medicin mot lös mage. Det är alltid skönt om det går att hålla värk och dålig mage i schack om det oturligt skulle uppkomma på resan. Det är också bra att ha någon form av hudsalva och jag kan rekommendera försvarets hudsalva mot skvasår, t.ex på lårets insidor efter långa turer i sadeln. Bästa medicinen mot skavsår är dock att stanna till ofta och ta en mindre paus, ungefär var 50-80 minut, det räcker med ett par tre minuter så slipper jag sådana besvär.

Plastpåsar och plasthandskar
Jag har alltid med mig 5 liters plastpåsar och plasthandskar(engångs), sådana som jag brukar kunna få bensinmacken för att kolla olja etc. Om jag får en blöt MC-stövel då tar jag på mig en torr strumpa sedan tar jag en plastpåse och trär utan på strumpan och foten. Väl med foten i stöveln igen slipper jag känna av blötan. Eftersom jag inte snör åt påsen så slipper ändå luft och fukt ut och det blir inte för allt för tätt. Lika gör jag med handskarna. Jag brukar ha med mig en mycket tunn innerhandske som jag först tar på mig och sedan plasthandsken (engångshandsken) och sist den blöta MC-handsken. En mycket bra nödreserv som jag ändå gärna ser att jag slipper använda. Plasthandskar (engångs) kan köpas på t.ex. Jula.

Myggnät
Om jag färdas i delar av världen där det är risk för mygg så har jag oftast med mig en bit myggnät ca 2×2 meter plus en liten ask häftstift. Jag har själv tagit en gammal nylongardin. Är det varmt och jag bor i ett litet rum eller stuga är det skönt att kunna spänna upp detta nät och därmed slippa stänga fönstret på natten.

Krok för dörr
Jag brukar ha med mig en speciell krok som är gjord för att hänga på en dörr. Med denna krok har jag aldrig något problem med att hänga upp mitt ganska tunga MC-ställ. Tyvärr är det ofta också dåligt med krokar i rum och stugor och då kommer denna krok väl till pass. Sådan krokar brukar dyka upp lite då och då på ställen som Dollar Store, Design butiker men också hos välsorterade sport- och friluftsbutiker.

Elektriska skoblock och kupévärmare
Om olyckan är framme och det blir riktigt blött på resan då är det inte kul om jag får lov att sätta på sig blöta kläder även dagen därpå. Jag försöker alltid se till att allt är torrt till nästa dag och då kommer dessa grejer väl till pass. Skoblocken använder jag nästan jämt för då har jag torra skor oavsett om de är blöta på grund av värme eller regn. Kupévärmare har jag köpt den allra minsta platta sorten som tar minimalt med plats i packningen. Har jag böt ner mig rejält och det inte finns torkrum då ser jag till att göra en garderob eller hela rummet /stugan till torkrum med hjälp av kupévärmaren. Lämpligen gör jag detta under kvällen då jag går ut och äter middag så jag kan slå av det hela innan det är dags att sova. Glöm bara inte att öppna ett fönster så att fukten hittar ut. Är vi flera som reser tillsammans då har det hänt att jag hyrt en extra liten stuga som vi bara haft som torkrum över natten. Kupévärmaren kan kräva att jag har med en extra liten el-sladd för att nå fram till lämpligt uttag. Exempel på en sådan kupevärmare, som också är prisvärd!

Startkablar
För att underlätta när det blivit problem med ström eller dåligt batteri så har jag tillverkat ett par mindre startkablar. Jag gjorde mina med 6mm el-ledning samt några mindre klämmor som jag köpte på Biltema eller Kjell och kompani. Hos välsorterade MC-handlare kan du också hitta färdiga sådana. Är du i Tyskland finns de hos den stora MC-kedjan Louis.

Punkteringslagning
Om jag kör slanglöst då använder jag så kallade ”snörpluggar”, i mitt tycke det bästa och snabbaste sättet att reparera en punktering och få ett däck som håller hela vägen hem. Du kan läsa mer om dessa pluggar och hur det går till här!  Pluggarna hittar du på både Biltema och Jula.

Pump
Det finns många olika sätt att försöka få luft i ett MC-däck och det enda som jag tycker fungerar riktigt bra det är med hjälp av en fotpump. En fotpump är mycket enklare och kraftfullare än att använda en handpump, jag orkar mycket mer med en fotpump. Gaspatroner fungerar men min erfarenhet är att det går åt ett antal och ändå har jag svårt att få bra tryck, dessutom är de dyra. Ett annat alternativ kan vara el-pump men hur som helst så tar den plats och det går inte speciellt fort. Jag tycker fortsatt att min lilla fotpump är den som fungerar bäst. Läs mer om den och el-pumpen här! 

Det var lite handfasta tips där du säkert har annat som kan komplettera och göra din packning komplett. Min erfarenhet säger mig dock att följer jag den här Checklistan ja då brukar jag få med mig det som behövs och som gör att min resa blir skön och behaglig.

Om vi börjar från norr så startar vägen i Löding, strax utanför Bodö (ca 16km fram till Bodö). Efter endast 15km kommer jag till den första huvudattraktionen och det är Saltstraumen (Saltströmmen). Saltstraumen är världens kraftigaste malström där var sjätte timme Skjerstadsfjordens vatten antingen ska passera in eller ut i ett litet trångt sund. Det är ca 400 miljoner kubikmeter vatten som ska passera och pga detta bildas enorma strömmar. Vattnet håller en fart om ca 22 knop ut genom sundet eller ca 41km/h. Från bron över sundet har jag en bra utsikt över detta skådespel och det är värt att vänta på om jag kommer för tidigt. Den som gillar fiske kan också få sitt lystmäte här då det inte bara är vatten som sugs in och ut utan även ton vis med fisk. Läs mer om Saltstraumen!

En annan stor attraktion efter vägen är Svartisen, en av Norges största glaciärer. Svartistunneln är en 7 kilometer spikrak tunnel som går under denna enorma glaciär och då bara en lite tarm i den norra delen. har jag lite extra tid här så ska jag se till att komma upp på glaciären och få en guidad tur, en riktigt isig upplevelse mitt i sommaren! Längs med Holandsfjorden kan jag också på ett ställe se glaciären gå nästan hela vägen ner till fjorden, den delen av Svartisen kallas Engabreen. Det syns också i landskapet runt Engabreen att det är mycket is som smält de senaste 100 åren. Strax efter Svartisen kommer jag till de två första färjeturerna, först en kortare på ca 15 minuter och efter ytterligare 23km körning en av de längre som tar ca 60 minuter i anspråk. Det kan vara bra att ha koll på avgångstiderna för den går inte allt för ofta och ibland gör den uppehåll för att besättningen ska få paus. Håll också koll efter denna tur då polcirkeln passeras, det finns ett speciellt märke som prickar ut denna passag.  Läs mer om tidtabeller här!

Jag far sedan vidare söderut längs med havsbandet och innan jag når Nesna klättrar jag upp över Sjonfjellet och får en magnifik utsikt över kusten med alla fjäll, fjordar och öar. Att komma här i Solnedgången ja det tar nästan andan ur mig. I Nesna är det så åter dags för en färja och jag fortsätter sedan vägen ner mot Sandnessjöen, en av de största orterna efter Kystriksveien, men innan jag når riktigt fram dit så passerar jag över vattnet på Helgelandsbrua, ett riktigt spektakulärt byggnadsverk. Jag fortsätter sedan förbi Sandnesjöen och ner till Tjötta där jag har nästa längre färjeöverfart (ca 60 minuter). Väl i land igen så hinner jag bara åka 16 kilometer innan jag åter har en färja men denna gång endast 10-15 minuter. Nu börjar jag att närma mig Brönnöysund, nästa större ort. Brönnöysund brukar jag ta till lite extra tid och åka hela vägen ut på halvön till Torghatten (här finns även en lämplig camping). Vid Torghatten tar jag mig sedan en lustfylld, och lite pustig, promenad upp på fjället för att se det stora hål som går rakt genom fjället. Hållet är 160 meter långt, 35 meter brett och 20 meter högt och skapar en härlig ljusöppning från ena sidan på fjället och ut mot det yttersta havsbandet på andra sidan. Det går också att gå rakt igenom hållet och ut på andra sidan.

Efter Brönnysund fortsätter vägen söderut efter havsbandet innan jag når den sista färjan vid Vennesund. Efter den färjan fortsätter vägen efter vattnet en liten bit till innan det bär av upp i skogslandskapet och vidare ner mot Namsos, resans största ort som ligger vid Namsfjorden (så nu har jag fått havskontakt igen). Efter Namsos byter naturen skepnad igen och det blir mer och mer brukad mark och mer och mer bebyggelse inna vi till sist når vägens slut vid E6:an 5km norr om Steinkjer.

Kystriksveien 17 är en väg som bjuder på mycket och kanske kan jag säga att den bjuder på alla olika bitar av Norge fjordar, fjäll, glaciärer, havet, skogen och jordbruksbygden. Kystriksveien 17 är under alla omständigheter en väg som är värd sin egen resa och har jag lite mer tid på min resa passar den utmärkt att kombinera med Lofoten. Jag räknar med att själva väg 17 tar ca 2-3 dagar i anspråk om jag ägnar mig åt huvudattraktionerna men mer tid om jag vill se mer. En rekommendation kan också vara att ta färjan ut till en av alla större öar som finns vägen, den ena mer känd än den andra t.ex. Luröy, Dönna och Vega.

Eftersom det är en turistväg finns det gott om både bra campingar och andra boende längs med hela vägen. Jag kan rekommendera Saltstraumen, Nesna och Torghatten vilka är de campingar med bra Hytte som jag brukar nyttja.

Fotoalbum från en resa efter Kystriksveien 17 2007!

Läs mer om Kystriksveien 17 här!

Visa större karta

Vad har jag för glädje av en GPS på min motorcykel? Är det nödvändigt att veta var jag är? Behöver jag veta vart jag ska? Eller är jag för det mesta allmänt vilse? Ja det finns nog lika många förklaringar till behovet av en GPS som det finns GPS användare. En del är religösa och skulle inte åka en meter utan fullständigt planerad rutt eller spårning, andra är inte lika frälsta och känner bara ett behov av bättre kontroll. Var är jag och vart ska jag?  Lite ordning och reda helt enkelt. Men det finns också de som helt förnekar behovet och aldrig skulle förstöra möjligheten att köra vilse. Helt klart är att alla nu nämnda kan ha stor glädje av en GPS och att den kan hjälpa oss alla att hitta fler otestade vägar, vägar vi så ofta drömmer om bakom styret på våra motorcyklar.

Vad omfattar testet?
I detta test har jag koncentrerat mig på de GPS:er som är speciellt framtagna för motorcyklister men jag har också gjort en jämförelse med andra modeller och typer av GPS:er på marknaden. Idag finns det främst två fabrikat med speciella modeller för oss motorcyklister och det är Garmin med sin Zümo 660 och TomTom med Rider 3. Båda dessa GPS:er är anpassade till ett liv på styret och tål både regn, vind och kyla och kan också manövreras med handskar på. Tänk dock på att det aldrig är speciellt lämpligt att fingra på en GPS under körning för då finns det annat som är mycket viktigare att ha koll på! Övriga GPS:er är inte lika väderskyddade så där krävs antingen att det är torrt och fint väder eller att jag använder någon form av väderskydd. Längre fram i artikeln tar jag upp lite runt olika lösningar för väderskydd. Jag har också under mina turer i sommar provat olika fästanordningar för GPS:er men då från en och samma tillverkare RAM Mounts. Både Zümo 660 och Rider 3 levereras med deras fästen och handlar det bara om att fästa GPS:en på styret så finns det idag nästan inget annat alternativ. Det finns avancerade låsbara fästen från specialtillverkare som Wunderlich och Touratech som är riktigt bra men dessa är mer avancerade och jag har valt att utelämna dem i detta test.

GPS:er och GPS funktioner som testats är:
Garmin Zümo 660 (MC GPS)
TomTom Rider 3 (MC GPS)
Garmin Nüvi (Bil GPS)
Navman F400 (Bil GPS)
Samsung Galaxy SII (Smartphone med GPS och navigationsappar)
Apple iPad2 (Surfplatta med GPS och navigationsappar)

Kartmaterial och adressinformation
Grundmaterialet för navigering i form av kartor, kartdata och adresser hämtas idag från två stora leverantörer Navteq och Tele Atlas. GPS tillverkarna köper sitt grunddata från någon av dessa två leverantörer som de sedan använder i sina navigationsprogram. I mitt test av GPS:er, där båda dessa leverantörer är representerade, har jag inte direkt märkt någon större skillnad på själva grunddatat, de skillnader som finns är i så fall mycket marginella. Skillnaden som märks är istället hur varje GPS leverantör har valt att använda grunddatat för navigation och där kan det skilja ganska mycket.

Hur har jag testat?
Testet har gjorts under flera olika motorcykelturer i sommar och omfattar drygt 800 mil MC-touring mestadels i Sverige och Norge. Jag har testat GPS funktionen både inom riksvägnätet och på enskilda vägar i form av skogsbilsvägar men också gamla forvägar som som inte längre finns i det allmänna vägnätet. Jag har testat med färdiga rutter som med stöd av waypoints (koordinatmarkeringar på kartan) markerar vilket vägval jag gjort från start till mål. En sådan rutt har ofta gällt för en hel dags körning och med ett antal delmål i form av waypoints efter vägen. Jag har också testat att enbart sätta ut målet för turen och sedan låtit GPS:en välja väg för att jag då ska kunna jämföra vilka val de olika GPS:erna gör. Jag har också i det sist nämnda fallet testat att avvika från rutten för att se hur de olika GPS:erna hanterar omplanering, en metod som jag ofta använder för att finna nya vägar men utan att helt tappa spåret och resans mål. Jag brukar kalla detta för vilsenavigering. Enligt mitt tycke det bästa sättet att använda en GPS på motorcykelturen och den metod som hjälpt mig hitta flest nya vägar.

Jag har också utgått från grundinställningen hos varje GPS, alltså på det sätt de är konfigurerade när de levereras direkt ur kartong. Orsaken till detta är att många användare aldrig ändrar på inställningarna och därför är det också grundinställningarna som ofta ger resultatet för vald navigation. Självklart finns det avancerade GPS användare som skruvar på allt som går att skruva på, när det gäller inställningar, och som därmed kan påverka resultatet ganska mycket. Förhoppningsvis till fördel både för navigation och körning? Tyvärr upptäckte jag att en av GPS:erna var så dåligt grundkonfigurerad för motorcykelturer att jag faktiskt var tvungen att göra vissa ändringar men det återkommer jag till.

Jag har använt samma grunddata för rutter till alla GPS:er, i alla fall till de som kan använda ruttfiler. Jag har skapat dessa med Google Maps och ett program som heter Tyre. Tyre togs först fram för ruttplanering med TomTom men kan idag skapa ruttfiler till ett flertal GPS:er. Fördelen med Tyre är att programmet skapar enkla waypoint-filer som de flesta GPS:er klarar att hantera. Jag vet att det i många motorcykelgrupperingar finns de som endast förordar Garmins GPS:er och som tycker att alla bör köra Garmin för då är det lätt att byta rutter med varandra. För visso sant för ruttplanerar jag med Garmins verktyg så går det oftast bara att använda dessa ruttfiler i en Garmin GPS. Ruttplanerar jag istället med waypoints så har jag stor chans att ruttfilerna fungerar på fler fabrikat och modeller av GPS:er och så även Garmin. Ofta är det också fullt tillräckligt att ruttplanera med waypointfiler.

Navigation med GPS

Adressnavigering
Det finns många olika sätt att använda en GPS för navigation och den vanligaste metoden är självklart att hitta till en plats, ort eller adress. Hur tar jag mig från där jag är till en utpekad adress som jag inte riktigt känner till? För att få bästa vägen dit så måste jag också avgöra vilken princip som ska gälla för beräkning av rutten och det är antingen “Snabbaste” eller “Kortaste” vägen, vilket inte givet är samma sak. Normalläget är “Snabbaste” vägen för då får jag den rutt som på enklast och snabbaste sätt leder mig fram till rätt adress. “Kortaste” vägen kan också vara användbart, framför allt om jag kör MC, men risken är också stor att jag hamnar på vägar som inte direkt var ämnade att köra på. Ett exempel är de fjällturister med bil som hamnat på skoterleder när navigatorn blivit instruerad att välja kortaste vägen och inte förstått att vintertid används inte den vägen till annat än skoterled. Normalläget är alltså att välja snabbaste vägen men när jag söker riktigt roliga grus- och forvägar långt ute i skogen eller på fjället då provar jag ofta att köra “Kortaste” som val, visst ibland får jag också vända när vägen är allt för dålig eller så privat att fordonskörning vare sig är lämpligt eller tillåten.

Planerade rutter
Vid planerade rutter då handlar det om att skapa en rutt antingen med hjälp av GPS:en, om den har sådan funktion, eller med hjälp av ett ruttplaneringsprogram som Google Maps, Tyre eller Map Source(Garmin). Det finns även andra sådan programvaror men ovanstående är de som är mest använda och kända. När jag skapar en rutt kan jag också göra på fler olika sätt. Använder jag GPS:ens egen programvara, t.ex Map Source, då gäller det att på en digital karta i PC:n peka, dra och klicka tills jag fått en färgad rutt på kartan som visar start och slut samt vilka vägar jag valt på min tur. När filen sedan förs över till GPS:en så spelar inställningen, vad gäller “Snabbaste” eller “Kortaste” ingen roll utan nu blir det som jag planerat. Enda orsaken för GPS:en att åter använda dessa inställningar är om jag avviker från rutten och GPS:en måste göra en ny beräkning för att ta mig tillbaka till den planerade rutten igen. Använder jag tredjepartsprodukter som Google Maps och Tyre då är det mer upp till mig hur detaljerad jag är i min beskrivning. Beroende på hur tydliga waypoints som jag satt ut så beräknar GPS:en “Snabbaste” eller “Kortaste” rutten mellan dessa waypoints. Om jag då vill undvika att det kan finnas alternativ så väljer jag att sätta dessa waypoints tätare eller en bit in på planerade vägar, alltså inte för nära vägkorsningar, för då är risken mindre att det finns alternativ för att komma till nästa waypoint. Rutten skapad med Map Source är alltså lite tydligare och säkrare när det gäller att hålla sig till den planerade rutten. Waypoint rutten kan, om jag är otydlig i min planering, ge lite olika resultat beroende på GPS men den går också att använda på de flesta GPS:er som kan hantera externa ruttfiler, alltså filer som laddas ner till GPS:en och inte är skapade direkt på den. Metoden med planerade rutter är given då jag redan innan resan planerat vilka ställen jag ska besöka och vilka vägar jag vill prova. Tyvärr kan den upplevas som lite för styrande och det är då som nästa metod blir riktigt intressant.

Vilsenavigering
Detta är den metod som jag själv använder mest och gillar allra bäst, i alla fall när jag är ute med min motorcykel och inte har några välspikade planer för turen. I detta läge är det viktigt att välja vilka grundförutsättningar som ska gälla, alltså “Snabbaste” eller “Kortaste” vägen. Är jag inte i skogen och inte vill vända allt för ofta då kör jag “Snabbaste”. Vilsenavigering innebär att jag sätter ut ett mål, lämpligen en plats, ort eller adress tillräckligt långt bort och kanske där det är lämpligt att vända hemåt igen eller jag behöver slå mitt nattläger på turen. När jag gjort så på min GPS räknar den snabbt ut hur jag snabbast tar mig till angiven plats. I normalfallet har den då valt de största och snabbaste vägarna dit men det är oftast inte det roligaste valet för en motorcyklist. Men nu låter jag det vara så och sedan startar jag min tur men istället för att hålla den utstakade rutten så väljer jag att avvika in på mindre vägar som går mer eller mindre i samma riktning som den föreslagna rutten. Direkt påbörjar då GPS:en omplanering och till en början vill den få mig att vända men lite längre fram efter vägen förstår den att det är lika bra att jag fortätter och så får jag ett nytt ruttförslag till det valda målet. Vid denna typ av körning kan jag också ha lite mer koll på en karta så att jag redan innan start vet att det kan finnas lite olika alternativ och när jag kommer till dessa så väljer jag att ta av även om GPS:en säger något annat. Så här gjorde jag även innan jag skaffade GPS men då körde jag också vilse ibland och visste inte helt säkert hur jag skulle köra för att komma vidare, det blev då också många stopp för att läsa kartan. Med GPS:en kan jag alltså fortfarande svänga av på helt okända vägar men jag får lite mer stöd för att komma vidare och till slut nå mitt mål. Alltså ingen ren vilseåkning men det ger mig möjlighet att testa vägar trots att jag inte har all tid i världen. Tidigare fick jag hoppa över vilseturen om jag hade en tid att passa. Den här metoden har gett mig många härliga MC upplevelser och jag har hittat vägar som jag kanske aldrig annars skulle hitta. Det kan kanske också kallas för säkrad vilsekörning.

Undvikanden (önskan om att undvika viss typ av väg)
Tyvärr har vare sig Navteq eller Tele Atlas full kontroll på allt data rörande vägar och deras skick över året. Normalt kan dessa leverantörer skilja på allmänna och privata(enskilda) och vilken bärighetsklass dessa har. Det är också bärighetsklassen som kan få navigatorn att tro att en väg i rutten är en grusväg utan att det behöver vara så. Jag får då frågan i GPS:en “Rutten innehåller grusvägar, vill du undvika grusvägar?” personligen har jag inget problem med att det kan bli en grusväg på min rutt så jag svarar normalt “Nej” på frågan men oftast är det heller ingen grusväg utan bara en mindre asfalterad väg med låg bärighetsklass. Det finns också normalt andra undvikanden som jag kan göra i GPS:en. Jag kan t.ex. undvika motorväg, tullvägar/bomvägar, färjor och för visa GPS:er grusvägar, men då är det som sagt små vägar med låg bärighetsklass jag undviker och inte nödvändigtvis grusvägar och dessa vägar kan ju vara helt fantastiska MC-vägar. Det är också därför som det omvända förslaget normalt inte finns i dagens GPS:er “Välj grusvägar” för skulle frågan finnas så borde det istället handla om att välja vägar under en viss bärighetsklass men då blir det också både asfalt och grus.

Testet
Hur bra är då de utvalda GPS:erna och GPS funktionerna på att ge det jag förväntar mig på turen? Ja nu kommer vi till själva testet och resultatet av den. Huvudkandidater i detta test är Garmin Zümo 660 och TomTom Rider 3 men jag kommer också att ställa upp de övriga i jämförelse så att du som läsare kan bedömma om även dessa kandidater räcker till för just ditt behov av GPS-navigering.

Garmin Zümo 660
Kanske det fabrikat som är mest känt i GPS världen och den tillverkare som funnits med längst av våra utvalda kandidater. Garmin har modeller för GPS navigering för allt från det marina till svamp plockning. Garmin har också många professionella och väldigt avancerade modeller och det finns möjlighet att använda det mesta i kartväg som underlag. Det gör också att Garmin är kommen ur en mer tekniskt avancerad värld och det slår också i genom på de nu utvalda och mer konsumentinriktade modellerna. Det är inte alltid enkelt att hantera all konfiguration och uppdatering av kartmaterial och programvara. Garmin arbetar också med flera olika filformat och beroende på modell och version av mjukvara så kan GPS:erna bete sig lite olika. Zümo 660 var också den GPS som förbryllade mig mest när det kom till grundkonfiguration. GPS:en levererades med inställningen “Låg detaljeringsgrad” samt undvikande av “säsongsstängda vägar” och för en motorcyklist är det knappast normalfallet, i alla fall inte om jag önskar finna små roliga och kurviga motorcykelvägar. Det gjorde att jag var tvungen att ändra denna konfiguration till “Hög detaljeringsgrad” samt att avmarkera undvikandet av “säsongsstängda vägar”. Ytterligare en orsak till att jag gjorde denna ändring var att jag vid mina första tester upptäckte att Zümo 660, till skillnad mot de andra GPS:erna i testet, helst valde större vägar även om det innebar att jag kom fram till målet 10-15 minuter senare (gällde vid adress- och vilsenavigering)? Jag funderade då på om det var detaljeringsgraden som spökade men så verkade inte vara fallet, den fortsatte att välja stora vägar framför små trots ändring av detaljeringsgrad? vid ruttplanering uppkommer ett av fenomenen igen för då tar GPS:en åter igen bort detaljer vid skärmvisning trots att jag ställt in “Hög detaljeringsgrad”, det verkar som att Zümo 660 bestämt att har jag gjort en rutt så är det den som gäller punkt slut! När vi nu är inne på detaljer så saknar jag också en annan information och det är järnvägsspår. Jag har genom alla år haft stor nytta av vattendrag och järnvägsspår vid navigering och då känns det bra att kunna referera till dessa både på GPS:en och i verkligheten, tyvärr har Zümo 660 inte med järnvägsspår men informationen finns med på övriga GPS:er i testet?

I slutet av testet så fick jag också svar på varför Garmin drar mig ut på större vägar även om det finns mindre vägar som är “snabbare” eller ”kortare”. Garmin har i sin iver att hjälpa oss trafikanter byggt in logik i programvaran för att välja den trafiksäkraste och miljöbästa vägen vilket ofta blir större och mer fokuserade vägar i riksvägnätet. Det är ju bra att de tänker på oss trafikanter men det blir kanske inte helt optimalt på MC-turen då jag letar mindre, kurvigare och roligare MC-vägar. Tyvärr finns det inget sätt att avmarkera denna logik så vid ”Vilsenavigering” och sökning på måfå efter nya mindre vägar funkar det inte helt klockrent. Vad jag får göra är att jag får tvinga in GPS på den väg jag vill åka så rättar den upp sig efter ett tag, men då måste jag också själv ha koll på vägarna och det var ju meningen att det var GPS:en som skulle sköta det.

Garmin arbetar också med många dialogrutor där jag som förare måste ge svar något som kan vara direkt olämpligt under körning. Som exempel kan nämnas att så fort strömmen stängs av eller dippar så kommer det upp en dialogruta där jag ska svara om jag vill övergå till batteri. Om jag inte gör detta så stänger GPS:en av efter ca 20 sekunder, något som hände mig ett flertal gånger under mitt test och som då krävde omstart. Ett annat problem som dessa dialogrutor kan orsaka är att när jag kör in i en tunnel så kommer det upp en ruta där jag ska svara OK på att satellitkontakten är bruten. Tyvärr blir den dialogrutan så ljusstark att den bländar i den mörka tunneln och just då vill jag inte vara och pilla på GPS:en utan hålla min del av vägen och vänta på att ögonen vänjer sig vid mörkret. Flera av de andra GPS:erna verkar också ha koll på att jag är i en tunnel och då självklart inte kan ha kontakt med någon GPS satellit. Just det här med att svara på dialogrutor blir tyvärr inte bättre av att skärmen är ganska tryckokänslig så många gånger måste jag trycka både en, två och tre gånger innan den känner av att jag tryckt.

Vid ruttplanering är Zümo 660 klockren och det står nog utom allt tvivel att det är den bästa av de testade GPS:erna för avancerad ruttplanering. Garmin ger här många olika lösningar där jag kan följa en planerad rutt eller spår som jag antingen gjort själv eller fått från någon annan. Det krävs dock lite mer tekniskt intresse för detta och jag bör vara intresserad av att ta till mig av en den tekniska informationen, men då får jag också en ruttplanerare, roadbook och spårare av bästa klass. Med en rutt gjord i Map Source och överförd till en Garmin GPS krävs det en smärre katastrof om något ska gå fel i min navigering.

TomTom Rider 3
TomToms GPS:er är framtagna för den stora konsumentmarknaden och med mycket mindre fokus på den professionella världen och det märks i jämförelse med Garmin. Rider 3 kräver inte några ändringar i konfigurationen utan fungera som den ska direkt ur kartong. Det största minuset, som jag ser det, med Rider 3 och övriga TomTom GPS:er är att de saknar information om höjd? Den enda logiska förklaringen till detta, som jag funnit, är att Tom Tom kommer från Holland, eller vad ska jag annars tro? Det skulle inte vara svårt att lägga in denna parameter då allt data redan finns knuten till navigationsprogramvaran, det finns också tredjeparts program att ladda ner till TomTom som visar höjd. Personligen tycker jag att det är väldigt intressant att veta höjd över havet, även om det är +/- 20 meter, framför allt när jag kör i bergiga landskap som Alperna eller Norge. Nästan alla övriga GPS:er, i alla fall renodlade GPS:er, har också höjdangivelse. I jämförelse med Zümo 660 har också Rider 3 i 3D-läge en sämre zoomningsnivå, den hamnar lite för lågt och då mister jag överblicken, det går att zooma ut men det går inte att låsa på den nivån. Hanteringen av ruttfiler är väldigt enkel i Rider 3 och det krävs inga speciella importer eller andra steg innan filen är tillgänglig för val i GPS:en. Rider 3 saknar ljud(navigationsinstruktioner) om jag inte kopplar upp medföljande headset eller annat headset med bluetooth i min hjälm. En del tycker det är lika så bra medans andra saknar att få ljud direkt ur själva GPS:en. Viktigt också att tänka på vid köp av Rider 3 är att den säljs i två versioner, den billigare versionen “Urban” levereras utan headset men också utan laddningsbar docka för styret. Headset kan jag kanske vara utan men laddning i dockan på styret är nog en nödvändighet. Har jag en Rider 2 sedan tidigare, då passar även den dockan till Rider 3 och då får jag laddning. Modellen “Urban” ska nog kanske ses som ett uppdateringskit för den som redan har Rider 2. Tyvärr är det en helt annan docka till Riders första version.

När det gäller navigering så fungerar Rider 3 bra och den gjorde inga konstiga val så länge jag höll mig inom det allmänna vägnätet. Valde jag “Snabbaste” så blev det också så trots att det innebar mindre vägar och det oavsett adress- eller vilsenavigering. Väl ute i skogen och på enskilda vägar utanför det allmänna vägnätet då funkade det inte riktigt lika bra. Här tappade Rider 3 greppet och kunde begära “U-sväng”, alltså att jag skulle vända, även om det innebar flera mils omväg på det allmänna vägnätet. Det verkar som att Rider 3 inte har samma accept för vägar utanför det allmänna vägnätet som t.ex Zümo 660. Varför det är så är svårt att säga men fokus ligger på bilister och på de vägar där de flesta bilförare normalt håller sig. Kör jag med en ruttfil(waypoints) är det inga bekymmer att även köra utanför det allmänna vägnätet också med Rider 3 men det vill till att jag har många waypoints så att den inte får för sig att jag ändå ska vända långt in efter vägen och åka tillbaka och runt. Troligen gör TomTom en bedömning att vägar av så låg bärighetsklass är mycket långsamma att färdas på. Så slutsatsen när det gäller TomTom Rider 3 är att den fungerar utmärkt inom det allmänna vägnätet men att jag måste vara lite mer uppmärksam om jag ger mig utanför dessa vägar. Rider 3 är också enkel och överskådlig vid användning oavsett adress-, vilse- eller ruttnavigering med hjälp av waypoints.

Övriga GPS:er i testet
Garmin Nüvi och Navman F400 är mer renodalde GPS:er för bil och levereras också med sugkoppsfäste för bil. Ingen av dessa GPS:er klarar heller regn eller en allt för tuff miljö, men har jag bara mindre behov av GPS på MC och i övrigt behöver en bilen så kan det fungera bra. Vad jag då behöver är ett väderskydd så att det inte spelar någon roll vad det är för väder. Alternativt använder jag den enbart om det är fint väder och stoppar den i packningen eller fickan om regnet kommer, men det skulle inte vara någon höjdare om jag glömmer den på styret när det kommer en regnskur. Fördelen med ett väderskydd kan också vara infästningen på styret. Bil GPS:er levereras ju inte med något fäste för styret och då kan ett väderskydd kompletterat med ett av RAM Mounts fästen vara en lösning, då är det också enkelt att flytta GPS:en mellan bil och MC. Jag har provat, och också sett andra som använt, sugkoppsfästet på t.ex varvräknaren och på så sätt nyttjat bilfästet även på motorcykeln. Med en sådan lösning skulle jag rekommendera någon form av säkerhetslina så att inte GPS:en faller av motorcykeln om sugkoppen släpper. Annars har RAM Mounts många universalfästen som kan hålla nästan vilken GPS eller annan pryl, dessa beskrivs i annan del av denna artikel. Båda de testade bilmodellerna kan mycket enkelt ta emot en adress och sedan skapa en rutt för navigation. För Nüvi gäller också att det går bra att importera externa ruttfiler precis som till Zümo 660. Tyvärr släpar ocks Nüvi på samma problem med avstängning vid strömförlust och dialogrutor i tid och otid. Konstigt nog var inte Nüvi lika glad i att fokuser på större vägar som sitt syskon Zümo 660 och passade därför bättre för motorcykelturen? Jag måste också säga att jag är lite imponerad av vad Navmans F400 kan med tanke på att den kostade 549:- kronor, visserligen på rea. Det som tillverkaren sparat in på är skal, drifttid med batteri och tålighet mot väder och vind, men det går ju inte att komma ifrån att det går att köpa 8 – 10 sådana GPS:er för samma pris som de dyrare alternativen. Söker jag bara en adress eller ägnar mig åt vilsenavigering kommer jag ganska långt även med en sådan enkel variant. Jag har kört med den öppet på styret i ett universalfäste från RAM Mounts och det kändes inte problematiskt för det priset. Började det att regna så stoppade jag helt enkelt ner den i tankväskan och glömde jag bort den så vart det väl kanske inte mer med det.

När vi kommer till de övriga varianterna i form av smartphone och surfplatta med navigationsappar ja då blir det lite känsligare Båda dessa prylar är inte direkt billiga i inköp och därför inte lika kul att bara slänga upp på styret även om det är torrt väder. Jag funderade en hel del över vad damm kan göra föra dessa dyra elektroniska produkter? Annars var det inget problem att få upp dem på styret, både min Samsung Galaxy SII och iPad2 kunde fästas på styret med hjälp av fästen från RAM Mounts. iPad2 uppfästningen visade också hur starka RAM Mounts fästen är för trots sin tyngd (runt kilot) höll den läget trots många gupp och skumpiga vägar. När vädret blev för tufft för surfplattan ja då lade jag den i kartfodralet på tankväskan och där kunde jag även fortsätta att köra den. Är jag också rädd om telefonen så finns det väderskydd i form av väskor som jag kan fästa i ett av RAM Mounts fästen.  Men navigering då, hur bra var den med hjälp av en smartphone och surfplatta? Ja till Android plattformen som finns i Samsungs telefon fanns Navigon att ladda hem för 649 kronor, då fick jag navigationsprogramvara för hela västeuropa. I detta fall är kartmaterialet nedladdat till telefonen så att det fungerar även utan internetuppkoppling vilket är nödvändigt, i alla fall om jag ska köra utanför Sverige (med tanke på de höga roamingavgifterna mellan telekomoperatörerna). Funktionsmässigt funkade den också helt OK och den hade enligt mig en av de absolut snyggaste kart- och navigationsdesignerna, möjligen med Google som konkurrent i flygfotoläge. Det enda jag inte riktigt fått till med Navigon i Galaxy SII är import av externa ruttfiler.

Nu på slutet har jag också fått testa Google Navigation för Android och vad ska jag säga? Hur kul är inte upplevelsen när jag helt plötsligt i 3D-vy kan åka genom ett flygfotografi! Jag har provat att åka vägar som jag åkt många gånger förut och upptäckt bebyggelse, grusgropar och annat som jag inte visste fanns längre in från vägen. Är flygfotomaterialet bra så är det en riktig höjdare! Så här långt har jag inte sett att jag kan ta vägbeskrivningar från Google Maps och stoppa rakt ner i Google Navigation men det måste nog vara en tidsfråga? Priset då? Ja den är helt gratis! Självklart har den inte idag så många finesser men jag kan göra det mesta utom avancerad ruttplanering. Självklart kan jag också nyttja Googles vanliga kartvy. Nackdelen är att jag måste vara uppkopplad men inom Sverige funkar det helt OK med mobil surf. En intressant finess är att den går över i Google “streetview” när jag nått mitt mål och visar huset med den adress jag navigerat till. Tyvärr saknar den en för mig mycket viktig detalj och det är att den inte visar hastighet. Alla övriga GPS och navigationsprogram visar den aktuella hastigheten när jag kör och det är mycket användbart, framför allt är det mycket mer exakt jämfört med motorcykelns hastighetsmätare som kan visa upp till 10% fel. Ja hade jag nu haft en iPhone istället för en Samsung med Android så hade jag kunna ladda hem TomTom som en navigationsapp. TomToms navigationsprogram för iPhone fungerar, så vitt jag kan se, ganska likvärdigt som Rider 3. En möjlig ersättare, som funkar både på Android och iPhone, är Sygic som bygger på TomToms kartmaterial. Fördelen med deras produkt är att jag kan få den för ett mindre område t.ex. norden för ca 200 svenska kronor (finns också med hela europa för ca 500 svenska kronor).
Till iPaden har jag tyvärr inte hittat något av de stora fabrikaten men TomTom kommer att lansera sin programvara för iPad under hösten 2011. Men det finns också ett antal mindre kända leverantörer som t.ex. Sygic som jag kan köpa som app för iPad. Som jag tidigare nämnt så bygger Sygic på TomTom och jag får då ett navigationsprogram som innehåller det mesta. Sygic är också en av de produkter som tävlar om snyggaste kart- och navigationsdesign. I Sygics 3D-läge får jag även höjdkurvor så jag ser berg och dalar. Jag får även en överblick i 3D-läge som slår alla de andra navigatorerna. I övrigt verkar den göra jobbet både för adress- och vilsenavigering men jag har inte hittat någon möjlighet att föra över externa ruttfiler? Jag upptäckte dock denna produkt ganska sent i mitt test så kanske är det något jag missat?

Det som jag annars funnit mest intressant hos iPad är att köra Google Maps med GPS:en påslagen så att jag har kunnat följa med direkt på kartan eller på flygfotot. Det som är riktigt intressant med iPaden, eller andra surfplattor, är att de kan hantera allt mitt kartmaterial, färjetider och annat som jag behöver bläddra i under resan, precis som på en PC. Mycket intressant i Norge där staten släppt allt kartmaterial fritt så jag kan hämta hem alla kartvarianter direkt på skärmen gratis. Finns idag för Androidplattformen men kommer säkert snart också för övriga plattformar. Ger en mycket bättre överblick och passar bra som stöd till den vanliga GPS:en innan jag startar färden och när jag tar paus Passar dock mindre bra att hantera under körning.

Jag har även provat Telias Navigator och ZorroGPS på iPaden men finner inte att de är ersättare till de övriga som jag provat i detta test. Telias är intressant för den kopplar mot mängder av nyttig information men den tjänsten kostar också ett antal kronor i månaden att använda. Kräver också att jag är uppkopplad. Den version som finns just nu har inte heller HD upplösning varför den blir ganska pixlig på skärmen. ZorroGPS, som hade HD-upplösning, var inte helt lätt att förstå sig på? Jag fick prova flera gånger innan jag lyckades få till en vanlig adressnavigering. När jag till sist fått till det så skötte den sig som den skulle och jag kunde lätt följa med i navigeringen. Jag kan dock tillägga att det var lika krångligt igen även vid mitt andra försök. En annan programvara som också fungerat bra för navigering på iPad heter Nav4D och är en enkel navigator som bygger på Navteqs kartmaterial. Jag kan lätt adressnavigera och du kan visa kartan både i 2D och 3D läge. Jag kan även köra den både i liggande och stående skärmläge. Nav4D står sig bra i jämförelse med de övriga GPS:erna och den är både snabb att starta och enkel att komma igång med. Den har ytterligare en stor fördel för du kan köpa den för 15:- för en månad och då har jag allt kartmaterial nedladdat på iPaden för ett valt land (kräver alltså ingen mobilsurf). Vill jag så kan jag köpa en “Life Time” licens för 189:-. Nav4D finns för en mängd olika länder och då både som månadslicens och med möjlighet till “Life Time”. Behöver jag bara en navigator för min semesterresa i t.ex. Italien så blir det inte dyrt om jag köper en månadslicens. Jag får också se vad TomTom kommer med till iPad senare i höst?

Slutsats GPS test
Vilken GPS är då bäst? Som med så mycket annat så beror det på hur jag vill använda den för avancerad ruttplanering, enkel ruttplanering, adressök eller vilsenavigering? Garmin Zümo 660 vinner om det handlar om avancerad ruttplanering och spårning. TomTom Rider 3 känns fortfarande enklast som GPS på MC-turen och då för enklare ruttplanering, adress och vilsenavigering och så länge jag inte beger mig till skogs på de allra minsta vägarna. Personligen skulle jag kunna ge allt för en ruggad(stöt och vädertålig) iPad2 med Sygics navigationsapp för handlar det om att få överblick och hitta nya vägar direkt på turen med så kallad vilsenavigering(min favorit) ja då är den kombinationen med 3D-vy överlägsen. Tyvärr faller de övriga GPS:erna på just känsligheten och den dåliga vädertåligheten, och det gäller i högsta grad smartphone och surfplatta, men behöver jag bara en GPS vid enstaka tillfällen för att hitta rätt så funkar det om jag använder någon form av väderskydd.

RAM Mount fästen
För att fästa min GPS på styret så har jag under en längre tid använt fästen från RAM Mount. Idag levereras också Garmins och TomToms MC GPS:er med ett RAM Mountfäste, så det är tydligt att det är lite som talar för någon annan variant. RAM Mounts idé är en gummiklädd aluminium kula som gjutits med olika fästplattor och på så sätt getts olika möjligheter för montage. Det finns varianter för U-bygel runt styre eller ramrör, fästplattor med olika hålmönster, sugkoppar för glasytor, skruvfästen för backspegel på MC, kläm- och skruvfästen för snabb hantering och många andra varianter. U-bygeln som kanske är den mest användbara finns i dimensioner för de flesta motorcykelstyren och även till små tunna rör runt styre och instrument. Tanken är att jag skaffar just det fäste som passar mig bäst och sedan väljer jag längd på den arm som jag fäster i kulan på motorcykeln. I den andra änden av armen sätter jag min utrustning som även den har fått en gummikula monterad. På utrustningen, t.ex GPS:en, har kulan olika hålplattor som passar för många olika GPS fabrikat och modeller. Genom att utrustningen är ledad i två punkter, kulan på styret och kulan fäst i utrustningen, så kan jag ställa in läget nästan hur som helst. med hjälp av en vridskruv på armen låser jag sedan det hela i önskat läge. Ett sådant fäste klarar av att hålla en iPad (ca 1 kg) i läge och då använde jag också den långa armen som gav riktigt bra brytmoment. Eftersom allt är ledat och kulan även är gummiklädd så skyddas utrustningen även från skak och stötar, riktigt bra för säkerhetskänslan när jag placerat min iPad eller smartphone i ett sådant fäste.

RAM Mount har fästen för nästan allt i utrustningsväg och skulle jag vilja så kan jag även fästa min bärbara PC på styret. Under mitt GPS test hade jag sex sådana fästen på min motorcykel med tillhörande utrustningsfäste. För många GPS:er och mobiltelefoner finns även fästen speciellt framtagna för produkten. Jag som gillar att ha kameran tillhands på turen har också hittat en rad lämpliga fästen för sådan utrustning.

Väderskydd
För den utrustning som inte i sig själv är väderskyddad kan det behövas något extra. I torrt och soligt väder har jag ofta haft sådan utrustning öppet i ett RAM Mount fäste men då gäller det också att komma ihåg att ta bort den när det kommer en skur. Dessutom kan jag inte använda utrustningen när det regnar. Jag har under mitt test provat en mindre väska för mobiltelefon från Touratech och en större väska för GPS från SW-motech. Båda väskorna fungerade bra och klarar ganska mycket regn. Jag skulle kanske inte rekommendera dem för användande i regn från morgon till kväll men jag testade i ett par rejäla regnskurar och då hade jag inga problem. Problemet som kan bli är att det bildas imma på insidan av plasten när det regnat en stund och då försämras även sikten till bildskärmen. Ett annat fenomen är att det kan vara svårt att se GPS:ens bildskärm i starkt solsken då det lätt bildas reflexer i plasten. Plasten var dock inget hinder för att styra utrustningen utan både GPS och mobiltelefon tog kommandon med fingret genom plasten. Det fanns speciella hål i SW-motech väskan där laddkabeln kunde dras in. SW-motech väskan finns i två olika storlekar och jag testade den största vilket också krävdes eftersom jag placerade min Garmin Nüvi i den väskan. Väskan jag provade från Touratech var en väska för mobiltelefon eller handdator och den fungerade utmärkt för min Samsung Galaxy SII. Enda nackdelen var att den inte hade något extra håll för laddkabel men istället kunde jag öppna dragkedjan en aning i underkant och då fungerade det perfekt. Eftersom väskan även var avsedd för handdator så hade den en pennhållare vilket visade sig vara perfekt både för min mobiltelefon och iPad. De nya tryckkänsliga skärmarna kräver ju ett finger för att reagera och med handskar på fungerar det bara med en speciell penna. Det blev helt perfekt att förvara den i pennhållaren på Touratechväskan, då var den lätt att komma åt både för mobilen och surfplattan.

Vi började med att fixa till chassit och alla detaljer runt detta för att sedan rostskydda och måla det hela så att det bättre klarar vinterns hårda miljö med både snö, vatten och framför allt salt. Självklart undviks vi sådana vägar så långt det är möjligt men vissa sträckor brukar ändå bli nödvändiga för att vi ska nå vårt mål för resan. Målningen gjordes med slät hammarlack som vi haft goda erfarenheter av när det gäller just rostskydd. Färgen är ganska tjock och trög så det krävs lite för att få till en bra finnish och inte allt för mycket rinningar. När väl chassit var på plats och färdigmålat så kunde vi genomföra den första provturen med hjälp av en järnklump som surrades fast på chassit för att få lite bättre balans på ekipaget. Testturen utföll till belåtenhet och både MC och vagn uppförde sig precis som vi tänkt. Vid denna tur hade vi ungefär 55 kilo på sidvagnshjulet och det behövs något mer för att det ska bli riktigt bra, gissningsvis 75-80 kilo. Efter den turen hemma i byn med påsurrade lampor var det så åter dags att rulla in i garaget och börja bygga låda. För vinterbruk är ju inte tanken att ha någon passagerare i vagnen utan endast en låda med möjlighet att förvara packning och annat som är bra att ha på vintertouring. Vi fantiserade dock lite runt en durkplåt i botten och ett rörstag att hålla sig i och vips hade vi haft en riktig sidvagnsenduro med plats för en vågad burkslav. För dämpning av sidvagnen valde vi en dämpare i nästan samma klass som till MC:n med en förhoppning att det skulle ge bättre balans tillsammans med krängningshämmare. Avsikten var också att få en något stummare konstruktion vilket har visat sig funka bäst med MC och vagn, framför allt när det hela körs utan att det är full packning.

Vi funderade en hel del över lådan och vilket material vi skulle välja, plåt eller trä? För att det inte skulle bli ett allt för burkigt ljud valde vi att kombinera lådan med både trä och durkaluminium. Vi gjorde själva lådan i 12mm formplyfa som är ganska vattentålig och därför har en chans att klara av en tuff miljö. Vi skruvade ihop sidor och tätade med silicon i alla skarvara samt skodde det hela med en aluminiumlist som också limmades dit med silicon + skruv. Vi hoppas att det räcker för att hålla väta och salt stången? För att fästa lådan på chassit hade vi förberett med fyra järnskoningar med hål som vi nu kompletterade med fyra motorkuddar/fästen, gummikuddar med gängstång i båda ändar. Vi monterad gummikuddarna i chassit och borrade sedan fyra hål i lådan som passade in mot kuddarna. Vi fick på så sätt en upphängning av sidvagnskrogen som inte blev helt stum utan gav en viss töjmån/vibrationsdämpning.

När lådan nu var på plats fick vi börja att dra el och se till att det monterades lampor positionsljus och blinkers fram och bakljus, bromsljus och blinkers bak. Vi såg också till att dra el för ett extraljus som är bra att ha när vi kör vintertid och det blir mer mörkerkörning än sommartid. Det är svårt att helt undvika mörkerkörning vintertid och då är det skönt att ha ett bra ljus. Extraljuset vi valt är en Biltemalampa som fått mycket bra kritik i tester av extraljus och som även fungerade helt perfekt på CX500:an förra året. För att även kunna se vad vi packar och kunna leta efter grejer i lådan så monterades två LED lampor inuti lådan. Vi monterade även två ”dörrbrytare” som tänder dessa lampor när locken till lådan öppnas. Lådan har även fått ett fack för två bilbatterier som både får tjänsgöra som barlast och som extra strömförsörjning. Det innebär också att vi försett lådan med ett extra strömuttag ”Cigguttag” för att kunna försörja el-strumpor, el-visir och annat nyttigt för turen. Vi monterade även en voltmeter för att ha lite koll på förbrukningen.

När så elen var dragen och klar ja då var det dags för plåtslagaren att göra sitt. Det gällde att få till två lock till lådan(med öppning både framifrån och bakifrån), skärm för sidvagnshjulet samt en ny hasplåt under motorn. På Afria Twin sitter det en riktigt bra hasplålt under motorn men på grund av infästningen av vagnen så gick den inte att använda. Det är dock bra att ha en hasplåt där för annars blir det mycket skit som sprutar upp från framhjulet och kletar fast både under och över motor och kylare. Som skärm till vagnen visade det sig att en redan färdig släpvagnsskärm i durkaluminium passade näst intill perfekt. Skrämen kunde fästas direkt i lådan och nådde då precis ut över hjulet och med lite marginal så att allt hamnade ordentligt under skärmen. Locken fästes in på lådan med gångjärn och i mitten där det blev en brytning så lades en gummimatta över så att inte väta kan tränga in i konstruktionen. Till sist så förseddes sidvagnsskärmen och MC:n med extra stor stänkskydd så att vi slipper få allt för mycket sprut av snö och eventuell slask vid vinterkörning.

Ja med allt detta på plats så får vi anse att bygget är färdigt och det är då bara en ordentlig provkörning kvar att göra. Innan provkörning försågs MC:n med bildubbade Metzeler Karoo som visat sig vara en bra kombination vid körning på alla underlag. Sidvagnshjulet fick bli odubbat men försågs med ett crossdäck från Biltema. Provkörningen blev en tur på ca 6 mil på härliga vintervägar och i ett strålande solsken, kan det bli bättre för vintertouring! Det visade sig också att allt fungerade som det var tänkt och alla skarvar och förband höll under hela färden. Det var endast ett förband/koppling som fick lov att dras efter och det var när ekipaget kördes in för plåtslageriarbetet. Så nu är allt redo och klart för turen till Krystall Rally som får bli det riktiga eldopet. Just nu ser det ut att både bli riktigt kallt och mycket snö!

Följ vidare färd på vår Facebooksida från den 8 – 13 februari, resan till Krystall Rally 2012!

RAM Mount har fästen för nästan allt i utrustningsväg och skulle jag vilja så kan jag även fästa min bärbara PC på styret. Under mitt GPS test hade jag sex sådana fästen på min motorcykel med tillhörande utrustningsfäste. För många GPS:er och mobiltelefoner finns även fästen speciellt framtagna för den specifika produkten. Jag som gillar att ha kameran tillhands på turen har också hittat en rad lämpliga fästen för sådan utrustning. Det finns mer att läsa på deras Ram-Mount och där finns även bilder på alla olika fästen. Här kan jag även följa en guide som visar vilka produkter från Ram Mount som passar bäst till min motorcykel och GPS, Mobiltelefon eller iPad. Gå till guiden! Ofta finns det mer än en kombination att välja på men med hjälp av bilder och informerande text går det att komma fram till vad som passar bäst för aktuellt behov.

Som sagt behöver jag få fast någon form av utrustning på styret så så brukar jag först vända mig till Ram Mount och så här långt har de kunnat lösa alla mina behov. Fästena är ganska prisvärda med tanke kvalitet och funktion och ett komplett GPS fäste går på ca 600-800 kronor beroende på valet av olika komponenter.

I Sverige finns det många återförsäljare och ett par av dem är Touratech och Touringbutiken. Du kan även köpa dem hos Ajestic Group AB och få SMC rabatt om du är medlem. Ajestic Group hittar du på denna länk! Ajestic lämnar 5% rabatt till SMC medlemmar när det gäller RAM-Mount.

Jag har kört med dessa fästen i mer än 6 år och jag har fortfarande kvar orginalkulor, armar och infästningar och jag märker ingen skillnad på funktionen från det att allt var nytt, det borde också borga för en viss kvalitet. Den enda gång jag märkt en viss försämring är om jag haft lite tyngre utrustning uthängades från styret (alltså med ett större moment) och vägen varit väldig skakig, typ tvättbräde, då har jag fått efterjustera med jämna mellanrum. Men för det mesta brukar även sådana problem gå att lösa genom att prova en annan vinkel på inställningen, som sagt min ganska tunga iPad klarar bra att hänga kvar så länge det inte skakar allt för mycket. Men med den tyngden får du dock räkna med att göra ett par justeringar per dag om du inte hittar en riktigt bra helt upprättstående vinkel på infästningen.

Montera en Ram-Mount kula med arm och GPS på styret

Montering av Garmin Zümo 660 med Ram-Mount fästen

Det mest speciella med denna mat är uppvärmningen i övrigt är det inget konstigt. Jag kommer alltid att ha ett paket i min packning i fall jag hamnar på nått ställe där ingen mat finns att få men magen kurrar och det skulle sitta fint med något varmt. Jag har även testat att laga till det hela ute på en vintertur i -15 grader och det fungerade hur bra som helst. Jag valde dock att lägga påsen en aning isolerad så att värmen inte försvann rakt ut i vinterkylan. Innan jag startade tillagningen hade även matpaketet legat ute i 2-3 timmar i kylan för att verkligen utmana förutsättningarna.

Som sagt, Heater Meals kan varmt rekommenderas och det går att köpa produkten från Touringbutiken eller direkt från Heater Meals men då får jag köpa lite fler portioner åt gången.

Påsen som jag värmt maten i fortsätter att vara varm upp till 2 timmar efter matlagningen, så när maten är uppäten så är det bara att stoppa påsen innan för jackan så får jag del av lite överskottsvärme. OBS kontrollera först att den blivit tillräckligt sval för annars kan det även bli bränt fläsk!

Här finns en video från vårt eget vintertest i -15 grader!

Om du själv provat får du gärna skriva en kommentar här nedan om din upplevelse av produkten.